Petra - ett av de nya 7 underverken

Så var det äntligen dags att besöka Petra, som man har sett och läst så mycket om. Buss resan dit upp tog runt 2 timmar och dessförinnan hade vi sjukt ågren att bestämma oss för vilka och hur mycket kläder som vi skulle ha på oss. Vi ville ju liksom inte frysa häcken av oss som vi gjorde ute i öknen.
Efter mycket om och men så blev det att vi satte på oss väldigt mycket kläder och vi packade väskan full med ännu mer kläder.
Solen sken nere i Aqaba och det var ganska så behagligt. När vi sen kom upp på ca 1600 meters höjd och vi såg snö, tänkte vi att vi gjorde ju helt rätt - rätt åt alla rookies som satt i shorts!!

När vi väl klev av bussen i Petra möttes vi av... värme!! Var kom den ifrån? Det som skulle va så himla kallt, guiden hade till och med långkalsonger berättade hon...
Well...

Vi visste ju att det skulle bli en lång vandring idag. Vägen in till Petra gick genom en 1,7 km lång klyfta i bergen. Helt otrolig natur. En hel del stopp på vägen men guiden var väldigt bra faktiskt, det märktes att hon va intresserad av det hon pratade om!

Det mest magiska ögonblicket var när vi gått igenom hela klyftan för att mötas av det som Petra är allra mest känt för - skattkammaren! 28 meter bred och 40 meter hög handgjort (som allt annat i Petra) i sandsten. Det är egentligen bara en fasad men det va så vackert och solen lyste upp så det va alldeles magiskt att se.
Ett myller av människor, kameler och åsnor fyllde platsen och det va verkligen en upplevelse. Efter att ha tagit en sisadär 50 kort så gick vi vidare på den guidade turen genom Petra, alla dess kungagravar och byggnader. (Stenhögar...?) Vi gick och gick och det började kännas i benen. Det jobbiga va att vi visste ju att vi skulle gå tillbaka exakt samma väg sen...

Lunch blev det inte så mycket för våran del, det va sa mycket folk och maten va inge vidare sa vi gick runt sjalva i Petra istället med en banan och choklad. Vem behöver mat när man befinner sig på ett sånt stalle? Man vill ju bara suga in alla intryck och se så mycket som möjligt.

En kille (beduin) på en åsna dök upp och erbjöd Tobbe 5 kameler för att få köpa Linda.
5 kameler!? Tobbe tyckte gott att han iaf kunde få 3 åsnor på köpet och det va tydligen OK for grabben. Han trodde att vi va holländare så när Tobbe sa att vi va svenskar sjönk värdet på Linda med en kamel! Så det blev ingen affär. Tur det!! Puh...

Vi vandrade omkring där men mest va vi runt skattkammaren. Det är ju trots allt den som är känd och som är mäktigast. Stenhögarna är säkert oxå viktiga men inte lika kul att ta kort på.
Sen gick vi den långa (va den verkligen bara 1,7 km??) vandringen tillbaka. Tackade nej till både ånsefärd och hästryggen faktiskt. Efter kamelridningen dagen innan kändes det tryggast att gå till fots tyckte Linda...

Väl i bussen konstaterades det att vi gått runt en mil sammanlagt och det kändes i fötterna. Men Petra var verkligen ett besök vi kommer minnas länge.

Då va det bara 4 (5 for Tobbe hehe) underverk kvar! Kinamuren nästa?