Onsdagen skulle vi bege oss ut på utflykt på egen hand! Modigt!! :)
Vi började såklart dagen med den lyxiga frukosten för att sen ta lokalbussen in till Cancun downtown. Vi trodde ju att i Mexiko va det ingen brådska med någonting och att det skulle ta evigheter att ta sig till Playa del Carmen men så fel vi skulle ha.
Bussen kom efter någon minut, precis utanfor hotellet och när vi väl kom in till busstationen i Cancun var det en kille som ropade "Playa del Carmen??" åt oss. Köpte biljetter (36 pesos = ingenting) och satte oss på bussen. Som gick efter några minuter. Det är ca 7 mil till Playa del Carmen men det va en grymt lyxig buss. Men en skitkall air condition men Tobbe va ju snäll å lånade ut sin tröja!
Väl framme i Playa del Carmen såg vi hamnen där färjorna låg och köpte biljetter. Ca 30 minuter skulle vi behöva vänta och då hann vi leta upp Starbucks!
Innan vi klev på färjan var det hur många som helst som ville sälja utflykter på ön till oss, snorkelutflykter, hyrbilar, mopeder osv. När en kille frågade Tobbe vad vi skulle göra där sa Tobbe: besöka Hard Rock! Säljaren kunde inte förstå att det bara va det vi ville gora men är man hardcore Hard Rock-fan så är man eller hur??
Färjan över till Cozumel tog ca 45 minuter. Det första man ser (förutom alla som ska sälja utflykter, fy vad många och jobbiga dom va!) va ju Hard Rock, det minsta i hela varlden! Men vi hade ju ett annat mission också, att hitta Starbucks (så Linda kunde få sin Cozumel-mugg). Vi hittade det bland färjorna, i den väldigt amerikaniserade delen av Cozumel.
Efter lite rundvandring (väldigt söt by/stad, San Miguel) blev det lunch på.... Hard Rock Café!!
Fajitas o hamburgare. Linda ville ju såklart ha efterrätten, Hot Fudge Brownie Sundae. Pia och Tobbe va mätta och skulle bara ha varsitt hörn. HA!!! Det blev ju inte riktigt så för den var ju sååå god!!! Men men. Nästa gång blir det varsin. Att man aldrig lär sig?
Sen blev det stress, Tobbe trodde han skulle hinna se solnedgangen men den missade vi med några minuter...
Väl tillbaka i Playa del Carmen blev det en fika på... Starbucks! Sen strosa runt lite bland affärerna för att sen ta bussen tillbaka HEM till Riu...
Städningen på hotellet har varit klockren (hon har tagit väldigt lång tid på sig att städa rummen...) så därfor blev vi väldigt förvånade när vi klev in i vårat rum vid 22:15 pa kvällen!
Städningen var bara påborjad och det såg ut som en enda röra! Lakanen var uppslitna och alla handdukar låg pa golvet. Och lappen DO NOT DISTURB satt utanför dörren! Que???
Vi gick ner till receptionen för att fråga vad det va frågan om egentligen? Dom förstod såklart inte vad det var som hade hänt men gissa vad?
Klockan 22:30 på kvällen fick vi rummet städat, sängen bäddad och nya handdukar! Av jourhavande städarskan, två stycken var dom till och med! Vi va så impade och allt va förlåtet.
Allt hade varit frid och fröjd om det inte hade varit för dom 10 mexikanska 13-åringarna som bor i vår korridor. Varför har vi alltid otur med vara grannar? Spelar ingen roll om det är i Solna eller i Mexiko, det måste vara ödet!
I vilket fall som helst så har det varit lekstuga i våran korridor 3 kvällar i rad. Ungarna (som måste ha riktigt rika foraldrar som skickat iväg dom till Riu) har ingen som helst respekt och förstår inte engelska. "Sorry sorry" säger dom och skrattar, för att sen skrika ännu högre. Vi snackar nu runt midnatt för att sen starta vid klockan 6 på morgonen igen...
Vi började såklart dagen med den lyxiga frukosten för att sen ta lokalbussen in till Cancun downtown. Vi trodde ju att i Mexiko va det ingen brådska med någonting och att det skulle ta evigheter att ta sig till Playa del Carmen men så fel vi skulle ha.
Bussen kom efter någon minut, precis utanfor hotellet och när vi väl kom in till busstationen i Cancun var det en kille som ropade "Playa del Carmen??" åt oss. Köpte biljetter (36 pesos = ingenting) och satte oss på bussen. Som gick efter några minuter. Det är ca 7 mil till Playa del Carmen men det va en grymt lyxig buss. Men en skitkall air condition men Tobbe va ju snäll å lånade ut sin tröja!
Väl framme i Playa del Carmen såg vi hamnen där färjorna låg och köpte biljetter. Ca 30 minuter skulle vi behöva vänta och då hann vi leta upp Starbucks!
Innan vi klev på färjan var det hur många som helst som ville sälja utflykter på ön till oss, snorkelutflykter, hyrbilar, mopeder osv. När en kille frågade Tobbe vad vi skulle göra där sa Tobbe: besöka Hard Rock! Säljaren kunde inte förstå att det bara va det vi ville gora men är man hardcore Hard Rock-fan så är man eller hur??
Färjan över till Cozumel tog ca 45 minuter. Det första man ser (förutom alla som ska sälja utflykter, fy vad många och jobbiga dom va!) va ju Hard Rock, det minsta i hela varlden! Men vi hade ju ett annat mission också, att hitta Starbucks (så Linda kunde få sin Cozumel-mugg). Vi hittade det bland färjorna, i den väldigt amerikaniserade delen av Cozumel.
Efter lite rundvandring (väldigt söt by/stad, San Miguel) blev det lunch på.... Hard Rock Café!!
Fajitas o hamburgare. Linda ville ju såklart ha efterrätten, Hot Fudge Brownie Sundae. Pia och Tobbe va mätta och skulle bara ha varsitt hörn. HA!!! Det blev ju inte riktigt så för den var ju sååå god!!! Men men. Nästa gång blir det varsin. Att man aldrig lär sig?
Sen blev det stress, Tobbe trodde han skulle hinna se solnedgangen men den missade vi med några minuter...
Väl tillbaka i Playa del Carmen blev det en fika på... Starbucks! Sen strosa runt lite bland affärerna för att sen ta bussen tillbaka HEM till Riu...
Städningen på hotellet har varit klockren (hon har tagit väldigt lång tid på sig att städa rummen...) så därfor blev vi väldigt förvånade när vi klev in i vårat rum vid 22:15 pa kvällen!
Städningen var bara påborjad och det såg ut som en enda röra! Lakanen var uppslitna och alla handdukar låg pa golvet. Och lappen DO NOT DISTURB satt utanför dörren! Que???
Vi gick ner till receptionen för att fråga vad det va frågan om egentligen? Dom förstod såklart inte vad det var som hade hänt men gissa vad?
Klockan 22:30 på kvällen fick vi rummet städat, sängen bäddad och nya handdukar! Av jourhavande städarskan, två stycken var dom till och med! Vi va så impade och allt va förlåtet.
Allt hade varit frid och fröjd om det inte hade varit för dom 10 mexikanska 13-åringarna som bor i vår korridor. Varför har vi alltid otur med vara grannar? Spelar ingen roll om det är i Solna eller i Mexiko, det måste vara ödet!
I vilket fall som helst så har det varit lekstuga i våran korridor 3 kvällar i rad. Ungarna (som måste ha riktigt rika foraldrar som skickat iväg dom till Riu) har ingen som helst respekt och förstår inte engelska. "Sorry sorry" säger dom och skrattar, för att sen skrika ännu högre. Vi snackar nu runt midnatt för att sen starta vid klockan 6 på morgonen igen...
1 kommentar:
Haha, vilka problem ni har :P
Skicka en kommentar